Om familjehem

Ett barn som inte kan bo i sin ursprungsfamilj kan bli placerat i ett familjehem (tidigare kallat fosterhem). Ett familjehem kan se olika ut men ofta bor det fler barn där.

Cirka fyra procent av Sveriges barn och unga placeras någon gång under uppväxten utanför hemmet. Det innebär ungefär ett barn i varje skolklass. En procent lever större delen av uppväxttiden i familjehem.

Ett barn blir familjehemsplacerat antingen med stöd av socialtjänstlagen (SoL) eller lagen om vård av unga (LVU). SoL-placeringar bygger på frivillighet och innebär att föräldrarna lämnar sitt samtycke till placeringen. LVU är en så kallad tvångslag som används när föräldrarna motsätter sig en familjehemsplacering och socialtjänsten bedömer att barnet ändå måste placeras eftersom det finns ”en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas” (2§ LVU). Socialnämnden ansöker då hos förvaltningsrätten som fattar beslut om omhändertagande.

När samhället tar över föräldraansvaret genom familjehems- eller institutionsvård kommer barnen inte sällan från familjer med många riskfaktorer, exempelvis ekonomisk utsatthet i kombination med föräldrars missbruk eller psykisk sjukdom.