Bakgrund till arbetsmodellen Skolfam

Svenska och internationella studier visar att barn i familjehem lämnar skolan med betydligt sämre betyg än sina jämnåriga. Forskningen har också visat att godkända, eller bättre skolresultat är den starkaste skyddsfaktorn för psykosociala problem som har påvisats för denna grupp.

I Storbritannien, där en stor del av den tidiga forskningen inom området har bedrivits, var hälften av alla placerade ungdomar arbetslösa ett år efter att de lämnat socialtjänstvården. Mer än en tredjedel av hemlösa unga, liksom 23 procent av vuxna i fängelse hade en bakgrund inom familjehemsvården.

Svenska studier visar att barn som växer upp i familjehem löper kraftigt förhöjda risker för en låg utbildningsnivå, att drabbas av allvarlig psykisk ohälsa, tonårsföräldraskap, suicid och suicidförsök, missbruk, kriminalitet, samt långvarigt försörjningsproblem.

Varför ser det ut så här?
Den brittiska forskaren Sonia Jackson presenterar fem möjliga faktorer som kan förklara skolmisslyckande för barn i familjehem:

  • Erfarenheter och upplevelser före placeringen
    Majoriteten av barn i långvarig vård kommer från kraftigt socialt missgynnade familjer, där energin har gått till att helt enkelt hålla sig flytande. Redan långt före skolstarten har barnen lärt sig att lärande inte uppmuntras, att vuxna är inkonsekventa och ohjälpsamma och att det är säkrare att inte visa sina behov eller be om hjälp.
  • Låg självkänsla
    Barn som har blivit omhändertagna har lärt sig att det inte går att lita på vuxna. Försök att göra bra ifrån sig och göra vuxna nöjda är dömda att misslyckas. Den enda strategin blir att inte försöka för att undvika risken att avslöja okunskap, eller att få uppmärksamhet genom störande beteende. Misslyckandena i skolan bidrar till barnens dåliga självbild och förstärker deras bild av att det är hopplöst att försöka lära sig eller prestera något – känslor som ofta yttrar sig som tristess, rastlöshet och passivitet. Mycket tyder på att dessa barn underskattar sin egen förmåga.
  • Avbrott i skolgången
    Det finns bevis för att en skolgång med många avbrott och skolbyten bidrar till låga skolprestationer. Bytena leder till kunskapsluckor och dessa får ofta en kumulativ effekt. Omplaceringar av barn i samhällsvård görs ofta utan hänsyn till de utbildningsmässiga konsekvenser.
  • Bristande kontinuitet
    Många barn och ungdomar som har varit placerade uttrycker en känsla av att ingen bryr sig om dem. Även om enskilda socialsekreterare eller familjehemsföräldrar bryr sig, upplever barnen att ingen kommer att engagera sig i dem som individer under hela livet. Många barn i familjehem har ingen som följer dem konsekvent under skolgången, och många kommer att uppleva flera byten av socialsekreterare, familj och hela det nära sociala nätverket.
  • Låga förväntningar
    Lärare förväntar sig inte att placerade barn ska vara ambitiösa eller begåvade. Inte sällan är skolan mer benägen att ha överseende med låga resultat än att ge eleverna extra stöd. Från andra studier av utsatta grupper vet vi att effekten av låg lärarförväntan på goda skolresultat är förödande.

Utbildning en skyddsfaktor
Riskfaktorer kan kompenseras av en rad skyddande faktorer. Den mest kraftfulla är utbildning. Att säkerställa att varje placerat barn får en god skolgång utifrån sina individuella förutsättningar för lärande är en kraftfull åtgärd för att bryta negativa mönster. Skola och utbildning som vägen ut ur utsatthet är ett återkommande resultat i forskning om utsatta barns långsiktiga utveckling. Skolprestationen är också, till skillnad från många andra omständigheter, en faktor som går att påverka.