Bakgrund till arbetsmodellen Skolfam

i10_color_01_rgb

Illustration: Jenny Berggrund, Lacrimosa

Både svenska och internationella studier visar att barn som är familjehemsplacerade lämnar skolan med betydligt sämre betyg än sina jämnåriga.

I Storbritannien, där en stor del av forskningen inom området har bedrivits, är hälften av alla placerade ungdomar arbetslösa ett år efter att de lämnat socialtjänstvården, mer än en tredjedel av hemlösa unga har en bakgrund som placerade, liksom 23 procent av vuxna i fängelse.

Svenska studier visar att barn som växer upp i familjehem löper kraftigt förhöjda risker att endast uppnå en låg utbildningsnivå, att drabbas av allvarlig psykisk ohälsa, tonårsföräldraskap, suicid och suicidförsök, missbruk, kriminalitet, långvariga försörjningsproblem samt att förlora sina föräldrar innan de själva blivit vuxna.

Varför ser det ut så här?
Den brittiska forskaren Sonia Jackson presenterar fem möjliga faktorer som förklarar vägen till skolmisslyckande för placerade barn:

  • Erfarenheter och upplevelser före placeringen
    Majoriteten av barn i långvarig vård kommer från kraftigt socialt missgynnade familjer, där energin har gått till att helt enkelt hålla sig flytande. Redan långt före skolstarten har barnen lärt sig att lärande inte uppmuntras, att vuxna är inkonsekventa och ohjälpsamma och att det är säkrare att inte visa sina behov eller be om hjälp.
  • Låg självkänsla
    Barn som har blivit omhändertagna har lärt sig att det inte går att lita på vuxna och att ingen är intresserad av dem och deras framsteg. Försök att göra bra ifrån sig och göra de vuxna nöjda är dömda att misslyckas. Den enda strategin är att inte ens försöka, eller att få uppmärksamhet genom störande beteende. Misslyckandena i skolan bidrar till barnens dåliga självbild och förstärker deras bild av att det är hopplöst att försöka lära sig eller prestera något – känslor som ofta yttrar sig som tristess, rastlöshet och passivitet. Mycket tyder på att dessa barn underskattar sin egen förmåga.
  • Avbrott i skolgången
    Det finns bevis för att en skolgång med många avbrott och skolbyten är orsaker till låga skolprestationer. Bytena leder till kunskapsluckor och dessa får ofta en kumulativ effekt. Omplaceringar av barn i samhällsvård görs ofta utan hänsyn till de utbildningsmässiga biverkningarna.
  • Bristande kontinuitet
    Många barn och ungdomar som har varit placerade uttrycker en känsla av att ingen bryr sig om dem. Även om enskilda socialsekreterare eller familjehemsföräldrar bryr sig, upplever barnen att ingen kommer att engagera sig i dem som individer under hela livet. De flesta placerade barn har ingen som följer dem konsekvent under skolgången, och många kommer att uppleva flera byten av socialsekreterare och familjehem.
  • Låga förväntningar
    Lärare förväntar sig inte att placerade barn ska vara ambitiösa eller begåvade. Inte sällan är skolan mer benägen att ha överseende med låga resultat än att ge eleverna extra stöd. Från andra studier av utsatta grupper vet vi att effekten av låg lärarförväntan på goda skolresultat är förödande.
i4_color_01_rgb

Om placerade barn går ut skolan med godkända betyg i årskurs 9 halveras riskerna att hamna i psykisk ohälsa, missbruk, kriminalitet och biståndsberoende. Illusration: Jenny Berggrund, Lacrimosa

Utbildning en skyddsfaktor
Riskfaktorer kan kompenseras av en rad skyddande faktorer. En av de mest kraftfulla är utbildning. Att säkerställa att varje placerat barn får en god skolgång utifrån sina individuella förutsättningar för lärande är en kraftfull åtgärd för att bryta negativa mönster. Skola och utbildning som vägen ut ur utsatthet är ett återkommande resultat i forskning om utsatta barns långsiktiga utveckling. Skolprestationen är också, till skillnad från många andra omständigheter, en faktor som går att påverka.

Lästips:
Jackson, S. (2001), No One Ever Told Us School Mattered – Raising the Educational Attainments of Children In Public Care, London: British Agencies for Adoption & Fostering (Baaf).

Socialstyrelsen (2010), Social rapport 2010, Stockholm, Socialstyrelsen.
Kap. 7: Skolbetyg, utbildning och risker för ogynnsam utveckling hos barn
Läs Social rapport 2010 som pdf här.

Vinnerljung, B. (2006), Fosterbarn som unga vuxna – en översikt av resultat från några nationella registerstudier, Socialmedicinsk Tidskrift, 83, 23-35.

Werner, E. E. & Smith, R. S. (2003), Att växa upp mot alla odds – från födelse till vuxenliv, Stockholm: Sveriges förening för psykisk hälsa.